Sportiga kisar

Läser i DN på sportsidorna om att elva så kallade Hammarbyanhängare blev omhändertagan av polisen igår efter det att virrpannorna hade attackerat en krog där några DIF-busar satt och häckade. En av genierna var tydligen så vilsen att han lubbade rakt in i en polishäst och fick lämna platsen i ambulans. Okej, jag tog själv fel på en polishäst och ett träd när jag var lite pissnödig i Helsingborg för några år sedan, men ändå.

Att man fortfarande behöver läsa om sånt här är enbart tragiskt och jag orkar nästan inte bry mig. Det bevisar bara det jag alltid säger - att det inte är fotbollens fel, dom här grabbarna hade fajtats med varandra även om det inte gick att göra det genom att gömma sig bakom några klubbfärger. Hammarby spelade ju liksom ett halvt Sverige bort igår, vilket gör gårdagens händelse till ett helt "vanligt" gängslagsmål. Precis som när min morfar i sin ungdom kurrades med lantisarna från grannbyn vid dansbanan. Det är nämligen så att unga kisar gillar att slå varandra på truten, det har varit så i alla tider och det kommer att vara så i all framtid. Med eller utan fotboll som skäl.

Det jag stilla undrar här vid min morgonkaffe är varför jag får läsa om detta på sportsidorna. Är det verkligen en sport att gå bärsärkagång på en krog?