Förbjudet att dö

För en vecka sedan skrev jag om hur Albin hamnade på en buss som var fullsmockad med långfärdsskridskoåkare och det är en sysselsättning som sysselsätter många så fort det blir några millimeter is på sjöar och pölar. Det är väl vackert så, men lika fort som alla dessa hurtbullar hinner halka ut på första bästa is lika fort kommer rubrikerna i tidningarna om skridskoåkare som går genom isen och för att sedan vandra vidare.

Jag har egentligen inga synpunkter på detta - alla får riskera livet på sitt eget lilla sätt bara det gör dom lyckliga och så länge dom inte utsätter andra för fara. Men jag har synpunkter på att olika hobbys och fritidsintressen bedöms olika när man talar om risker. Okej, jag tycker egentligen att boxning är en korkad sport för även om jag en gång i tiden var jordklotets bästa knottviktare (åtminstone trodde jag det själv) så tycker jag att det är rätt punchigt att utöva en sport som går ut på att klappa till någon annan mitt i nyllet och helst så hårt så motståndaren svimmar en bra stund - men jag tycker ändå att boxning och andra kampsporter förtjänar att bedömas likadant som övriga sporter och lekar.

Tänker er att en boxare igår hade dött under en match i Rinkeby - tänk er sedan dagens löpsedlar. Det jag menar är att man alltid måste sträva efter att vara så konsekvent som möjligt och propagerar man för ett boxningsförbud så måste man även tycka att alla andra sysselsättningar som medför fara skall förbjudas. Då måste även långfärdsskriskoåkning, ridsport, motorsport och alla andra sporter där det faktiskt förekommer långt fler dödsfall än inom boxningen avskaffas. Eller är det så att man anser att boxning är en förbannad fattigmansidrott för invandrare och annat pack som därför inte äger samma rätt till existens som "finare" hobbys som till exempel den totalt livsfarliga förteelsen fältävlan - en sport som skördar liv snabbare än Ali hoppade hopprep på 60-talet.