Phuckat

Det är nu ungefär 19 år och 11 månader sedan jag för första gången satte mina fötter i Thailand. Den gången åkte vi till Phuket på västkusten och sedan dess har jag väl besökt det där landet drygt 15 gånger men jag har aldrig återvänt till Phuket. Det jag har fått berättat för mig om hur den där halvön har utvecklats har gjort att jag har undvikit att styra min kos dit. Det är rena rama skräckberättelserna om chartergetton och hutlösa priset som har fått mig att ducka.

Igår visade TV4 en slags dokumentär om detta charterhelvete och jag fick verkligen ett kvitto på att jag i alla år har gjort rätt som har stannat på östra sidan vid sydkinesiska havet. Det var på gränsen till att jag inte klarade av att se hela programmet - när ett äldre par frågade en tuk tuk-chaufför om hur mycket han ville ha för att skjutsa dom några kvarter blev svaret 200 bath! 200 jävla bath för att åka flak i 5 minuter!!! Hade han sagt samma sak till mig så hade han önskat att han hade spolats bort av tsunamin.
För er som aldrig har varit i Siam och inte är så hemtama på prisläget så kan man förklara det ungefär som att chauffören sa att han ville ha 3-4 dagslöner! En snickare tjänar 50 buttisar om dagen - i bästa fall. Den där turen skulle ha kostat max 10 bath - nu prutade paret ner till 150 och trodde att dom hade gjort ett klipp. Den som gjorde ett klipp var chaffisen som säkert tog ledigt några dagar och söp sig asrak. Kul för honom iochförsig.

När sedan puckot Little Gerhard visades upp som någon slags jävla Mr Phuket höll jag på att svimma av spykänsla - vilket tragiskt föredettingvrak. Han visade sig vara precis en sån där korkad och efterbliven "Herr JagvetalltomThailandförjagharvaritiPhuket" i råfula semesterkläder helt och hållet utan stil. Det är något med svenskar, kläder och semester som inte går ihop. Jag kan säga att jag vet mer om Bangladesch än vad den där idioten vet om Thailand och jag har inte ens sett Bangladesch på bild.


Det enda som var trevligt att se var att bryggan där man klev ombord på långsvansbåten för att åka till James Bond-ön (Koh James Bond) såg exakt likadan ut som för 19 år och 11 månader sedan och att den där fessliga klippan även den var sig på pricken lik.