Polare delar lika

Numera går det inte en dag utan att man får veta att drösar med arbetare har fått sparken från sina jobb och det får mig att återigen tänka på att det är på tiden att LAS skrotas och görs om. Jag förstår att lagen går ut på att skapa trygghet för medborgare som bär upp anställningar, men jag fattar inte varför vi ska ha ett samhälle som enbart ska vara tryggt för en lyckligt lottad del av befolkningen.

Om man har haft turen att vandra ut i arbetslivet under en högkonjunktur och där vrakat och valt mellan fasta anställningar så anses man tydligen vara berättigad till trygghet efter några år på lönelistan. Alltmedan den som försökt vandra samma väg under lågkonjunktur och hoppat mellan korta anställningar enligt en lag om anställningsskydd ses som mindre värd och ej i behov av trygghet.
Det som just nu händer i Sverige är att en massa unga, friska, smarta och raska ungdomar sparkas ut i fritt fall eftersom dom ses som andra klassens medborgare då det sitter en stoppkloss med feta gamla odugliga bensläpare som upprätthåller anställningar och utnyttjar sin rätt till trygghet. En trygghet som sisådär 10-15% av Sveriges invånare bara kan drömma om.

Jag är inte man nog för att direkt säga hur och på vilket sätt den här lagen bör formas om - men jag anser att på något vis så måste var och en förtjäna sin egen trygghet och enbart en lång anställning inte ska vara merit nog för att man skall äga rätt till att känna sig trygg.
I mitt öga är alla människor lika mycket värda och jag kan inte förstå att vi har en lag som bygger på att en del ska ha det bra på bekostnad av att andra har det jävligt svårt.