fredag

IFK Tondöv

Spinner vidare på gårdagens inlägg angående indelning i grupper efter individernas förmåga. Den naturliga reflexen är att man initialt tycker synd om barnen som så att säga inte får vara med i gruppen för de lite mer talangfulla, men däremot sällan tänker ur de mer begåvades synvinkel.


Föreställ er lilla Kerstin 5 år som är ett musikaliskt geni i klass med Beethoven, men som av något slags rättviseskäl tvingas spela i en orkester med - förutom henne - enbart tondöva. Risken är nog då att lilla Kerstin rätt fort tröttnar på att sitta vid sitt piano och klinka Blinka Lilla Stjärna i fel tonart.
Tänk er sedan att Kerstin äger talang på samma nivå som hon i ovanstående exempel kan spela piano fast istället i att sparka på en boll. Om hon då ständigt tvingas spela ihop med ett gäng julgransfötter så är risken antagligen precis lika stor att hon då tröttnar på bollspel på samma sätt som den musikaliska Kerstin skulle ha tröttnat på sitt piano.

En Kerstin med bollsinne måste ha lika stor rätt att utvecklas och ha kul på en nivå och i en omgivning som passar henne som en musikalisk Kerstin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar