Luckstängning

Närmar mig slutet av boken Tänka Snabbt och Långsamt som är skriven av psykologen Daniel Kahneman som 2002 belönades med Nobelpriset i ekonomi. Boken handlar bland annat om hur det kommer sig att vi fattar vissa beslut och vad som påverkar vår hjärna att tycka och känna som den gör. De flesta av oss lider till exempel mer av en förlust än vad vi i motsvarande grad njuter av en vinst. Det upplevs värre att tappa 100 kr än vad vi uppskattar att hitta 100 kr om man sätter in det i någon slags plus- och minusskala.

Tidigare har jag skrivit om det här med att tappa minnet när man är packad och att en del tycker att det är meningslöst att dricka om man ändå inte minns något efteråt, men jag menar att det måste finnas något av vikt i att ibland få ha askul och leva ut även om man inte kommer ihåg det morgonen efter. Tycker man att det inte finns något värde i en rövarkväll med minneslucka så tycker man alltså att om man mot livets slut drabbas av demens och därför glömmer bort vad man har haft för sig i livet så har man levt i onödan eftersom man ändå inte minns livet.
Även om jag kommer att glömma bort allt jag gjort så vill jag ändå ha så kul som möjligt fram tills dess.

På sidan 427 i boken fick jag bekräftat att min tankegång inte är helt ute och cyklar på tunn is. Såhär står det.

Att förväxla upplevelsen med minnet av densamma är en stark kognitiv illusion - och det är denna förväxling som får oss att tro att en upplevelse kan förstöras. Upplevelsen i sig har ingen talan.