Efter en första halvlek som kan vara en av de märkligaste jag sett så kom Bajen ut till andra halvan pånyttfödda och bjöd på något som väl kan klassas som lite väl dramatiskt. Att ligga under mot ett bottenskräplag på vischan med 1-0 fram till minut 81 då Kennedy bombade in en frispark vid stolproten, för att sedan samme man ska missa en straff med 2 minuter kvar och sen avgöra genom en språngnick av Israelsson in på 4 minuters övertid är att testa alla grönvita nerver till den allra yttersta gränsen.
 |
| Madness |
Jag vrålade så att det slutade komma ut ljud, stämbanden gav upp och den kom bara ut ett väsande när jag stod på knä framför teven och vevade med armarna som om jag vore nedsläppt i ett jordgetingbo. Totalt förbi all sans och vett och mil ovanför sjunde himlen.
Det är många som inte förstår att man känna så starkt för ett bollspel och det förstår jag, men samtidigt tycker jag synd om alla som inte får uppleva känslan när år av lidande får släppas loss. Ni som inte vet om hur det känns, tänk er alla livets orgasmer och så lägger ni ihop dessa till en enda gigantisk utlösning, då börjar ni närma er.
99% av tiden är det ett rent helvete att hålla på Bajen, men den där ensamma procenten är värd varenda sekund av lidande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar