tisdag

Det är inte klokt vad smarta vi är

Har alltid haft en tveksam inställning till IQ-tester och är rätt säker på att det är osäkert om man kan mäta IQ. Självklart kan man mäta det mätbara, men hur mäter man exempelvis social intelligens eller konstnärlig. Att vara bra på att skjuta frisparkar är faktiskt även det en slags smarthet. Det brukar ju skojas om att Björn Borg inte är så värst vass i roten, men jag kan lova att han har en unik intelligens när det gäller bollbanor och hastighetsbedömning. 



Hur som helst, om vi håller oss till klassiska IQ-tester så är det faktiskt så att vi blir smartare och smartare. För att medelresultatet ska hamna på 100 så måste IQ-testerna med jämna mellanrum försvåras. 

I början av 80-talet så upptäckte en snubbe vid namn James Flynn detta och det kom följaktligen att kallas Flynn-Effekten. James la märke till att om en medelbegåvad tonåring från idag reste tillbaka i tiden till 1950 så skulle dennes IQ ligga på 118 och om hon eller han åkte hela hundra år bakåt i tiden så skulle resultatet hamna på 130 och det skulle vara bättre än 98% av befolkningen. 
Vänder man på det och hämtar en lirare från 1915 som då låg på snittet i IQ till nutid så skulle den personen bara orka upp till 70, vilket är på gränsen till utvecklingsstörd. Om man går efter Ravens matriser som är ett sätt att mäta generell begåvning och abstrakt tänkande så skulle en medelbegåvad människa från 1915 få sisådär 50 poäng och alltså räknas som idiot. 

Självklart så befolkades inte jorden av mentalt handikappade för hundra år sen, men forskarna har faktiskt lite svårt att förklara det här. Det är inte som man skulle kunna tro att vi är bättre på sånt som man kan läsa sig till, utan vi är helt enkelt bättre på att dra slutsatser och se mönster. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar