Igår tittade vi på ett inspelat avsnitt av Hitlåtens Historia som handlade om sången Losing My Religion som R.E.M. släppte 1991. Jag hade glömt bort hur bra den där låten faktiskt är och så kändes det overkligt att det har gått så otroligt lång tid. När vi åkte till Thailand första gången -89 så kom Håkky dit från Australien där han hade sett en konsert med R.E.M. och han hade med sig ett gammalt hederligt kassettband med deras låtar som vi lyssnade på många långa timmar när vi tog igen oss i våra hyddor på eftermiddagarna innan vi gick ut och levde rövare fram till solen gick upp. Då var R.E.M. fortfarande en obskyr angelägenhet och så var det fram till dom skrev Losing My Religion som sen spelades precis överallt hela tiden över hela jordklotet.
Att låten blev en superhit skapade lite problem för mig eftersom jag inte gillade att gilla band som folk på gatan gillade. Tyckte till exempel om Cure och Oasis tills dom var oförskämda nog att bli populära. På 80-talet spann jag på att känna mig lite annorlunda när jag tofflade runt i mina Dr Martens fram till att jag plötsligt upptäckte att var och varannan hade punkpjäxor på fötterna. Men med åren så kom jag på att saker och låtar kan bli populära på grund av att dom helt enkelt är bra. Losing My Religion är en jävligt bra låt och Dr Martens tillverkar jävligt stiliga pjuck. Dessutom så blir det lite fånigt att försöka undvika att följa strömmen när man håller på Sveriges populäraste lag.
På tal om Hammarby så är det match på Zinken ikväll igen och den här gången är det Vetlanda som kommer på besök. Min gamle vapendragare och polare Thomas Fransson ska avtackas för sina genuina insatser innan matchstart med lineup och hela baletten. Missa inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar