IFK Klassfördelning

Deppar lite över att det inte lär bli någon elfte säsong för mig hos bandyn trots att det var sagt så, men allt har sin tid och väljer man att se positivt på det hela så slipper jag iallafall jobba skiten ur mig den närmsta tiden. Månaden innan hemmapremiären är ingen dans på rosor under en promenad i parken om man säger så.
Men hursomhelst, när man deppar så kan det hjälpa att bli förbannad istället och vad passar väl bättre än att nu lacka ur på den orättvisa fördelningen i medel till olika områden i samhället. Hade idrott fått lika mycket - eller dubbelt så mycket som vore rimligt med tanke på storlek - som kulturen (vad som menas med kultur är oklart) så hade jag varit på jobbet nu istället för att sitta här hemma och blogga.

Nedanstående har jag kopierat ur Idrottens Affärer och det är en krönika skriven av den skarpsinnige Dan Persson.
Klicka här om ni har tid och lust att läsa hela.

Senast i Almedalen var ett av partiernas idrottspolitiska taleshen ute och påpekade hur viktigt det var att hen och hens kollegor granskade hur idrottsrörelsen använde sitt statsstöd. 

Med den åsikten har man aldrig hört talas om Einstein och relativitetsteorin. Partierna får lika mycket stöd som idrotten och har tappat 90% av sina medlemmar på dryga 20 år (samtidigt som man ökat stödet). Kulturen får fem gånger så mycket stöd som idrotten för en verksamhet som i omfattning är mindre än hälften och här kan subventionen av en direktörs operabesök vara större än det totala stödet till en sexårings fotboll, innebandy och hockeyträning för ett helt år. 

Det finns en myndighet som heter kulturanalys, men de har enligt egen utsago aldrig någonsin granskat effektiviteten i kulturstödet. 

Religiösa organisationer, ungdomsorganisationer inom i stort sett allt som finns med flera som nykterhetsorganisationer får sammantaget också större stöd än idrotten trots mindre leverans.

Heja Sverige. Nu ska jag söka jobb, hej för idag.