Igår var jag på anställningsintervju nummer två angående en tjänst som jag har sökt och precis som alla normala människor så tömmer sånadär situationer mig totalt på kraft. Det spelar liksom ingen roll hur många långa promenader man tar för att tänka igen om förbereda sig på vad man ska presentera, när man går därifrån så kommer man ändå på att det är hur mycket som helst som man glömt eller missat.
Hursomhelst, med sjukt stor risk att jinxa så känns det iallafall som att det gick rätt bra, men det betyder absolut inte att jag ropar hej. Skulle det hjälpa att ropa hej så skulle jag göra det, men det är inte ofta det funkar.
 |
| Pust... |
Nu är nästa huvudbry att dom vill att jag lämnar över löneanspråk, vilket innebär att jag måste forska runt lite för att inte lämna in vare sig ett för högt eller lågt bud. Ett problem jag har är att jag egentligen inte bryr mig så mycket om lönen, jag vill bara att det ska vara korrekt och rättvist. Det har hänt att jag efter en tid på olika jobb upptäckt att andra med mindre erfarenhet och som gör mindre nytta tjänar mer än mig bara för att jag är så likgiltig inför löneförhandlingar. Då är det inte själva summan som stör, då retar jag upp mig på orättvisan.
Men egentligen så spelar det ingen större roll om man tjänar 20 000 eller 40 000 i månaden, livet ser ändå ut på ungefär samma vis. Men det måste kännas rättvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar