Grönvit kärlek

Innan matchstart igår så dök det upp en tjej och en kille på vår sektion som letade efter sina platser och dom stack såklart ut med det märkliga beteendet på den läktaren eftersom inte en jävel står vid sin sittplats där. Dom var alltså såna där fotbollsturister som östermalmarna menar ligger bakom våra fina publiksiffror, dom fattar nämligen inte att riktigt stora klubbar i den vida världen har en och annan turist på läktaren, alltmedan små skitklubbar har tomma plaster.

Hursomhelst så visade vi dom till en bra position högst upp där som kunde stå. Jag hörde hur dom fascinerades av hur alla gamla björnar som träffade varandra igen efter vintern kramade varandra och att det var så mycket kärlek på läktaren. Det blir väl så om man tror på det som sprids i media så att man förväntar sig en massa hat och skit.
Okej, det var väl kanske inte lika kärleksfullt när domarna dömde bort målet på övertid som det behövdes 10 olika repriser i slowmotion för att man skulle kunna upptäcka att det var ett grönvitt huvud en halv millimeter för långt fram. Men ändå, fotboll handlar om så mycket mer är fotboll, men det genererar ju inte lika många klick att skriva om det som är bra. Nu har jag gjort det iallafall, vill ni ha domedagsporr så får ni söka er till Facebook.