Kramp

Sitter just nu och skriver det här med krampkänningar i höger Gluteus Maximus.

Men det är det värt, jag lyckades vara med på halva träningen. Rörde mig som en fuldopad flodhäst, tog emot bollen med knäskålen, sköt med vaden, nickade med nacken och passade fetfel dom få gånger jag lyckades träffa bollen med foten. Var löjligt överlägset sämst på plan.
Det var helt underbart och sjukt kul!

Förutom att jag var precis så lycklig som man bara kan bli just när man lever i det exakta nuet, när bara bollen och det ögonblicket existerar, så var det positivt att jag inte blev särskilt trött. Fast det är klart, man blir kanske inte trött om man inte springer...