Thailandsminnen

Nu när kylan är här igen så värmer jag mig genom att titta på gamla bilder från alla mina resor till Thailand och längtar ”hem”.
Utan rangordning skriver jag ned några av alla dom minnen jag har från dessa utflykter.

Som när vi bodde hos en familj på Rawai Beach och kvinnan i huset blev besatt av andar. Dom överlägset kusligaste och märkligaste timmar jag har upplevt. Får ”Exorcisten” att likna ”Vi på Saltkråkan”.

Dom båda gångerna jag har åkt långsvansbåt tillbaka till Samui i soluppgången efter fullmånskalasen på Phangan. Ungefär lika smart som att ta kajaken till Åland.

Då vi var på väg till ett av dessa fullmånskalas och märker att båten framför oss stod i lågor och det bolmade ut rök. När vår båt kommer till undsättning så ser vi hur Plåtslagarens kusin som för första och antagligen sista gången i sitt liv dragit i sig uppåttjack står på övre däck och för full hals sjunger ”Burning down the house!”, totalt överlycklig.

Dom tre nonstopdygnen i Abbes Bar som till stor del tillbringades ovanpå bardisken med några kamrater från Krukan. Fulare bardisksdans har aldrig skådats och har man bara lite roligare eller om man dricker än klunk mer än vad vi gjorde så börjar man brinna.

Då jag och två av dessa kamrater skulle på svartklubb i Bangkok men istället hamnade på snutarnas horhus. Vi var dom enda vita männen i en lokal fullskiten med köpetanter och pissfulla poliser i uniform och sjukt stora pistoler.

När en kobra kom framringlandes vid mina fötter en dag när jag bodde i ett plåtskjul bakom en bar i tre veckor. Tanten som bodde i skjulet bredvid slog ihjäl den med en kvast och stekte den. Smakade rätt gott.

Eller den gryningen jag for i full fart genom djungeln ovanpå takräcket på en pickup i sällskap med en transvestit och vi skålade med Gin & Tonic. Palmbladen fladdrade runt skallen och jag tänkte, ”Albin, det här är rätt sjukt även med dina mått mätt”.

I skuggan på Chaweng Beach med en sval öl då jag ser en fet tysk som åker iväg till horisonten med en undervattenström. Undrar vart han tog vägen? Tillbaka kom han ej.

När jag överlevde stocken som välte och träffade mig rakt i pallet och jag fick sy en sisådär 20 stygn i min släta panna. Detta hände på stranden Thong Nai Pan Yai som för övrigt måste vara en av dom tre vackraste stränderna i världen, kanske den vackraste.

Året efter den olyckan då jag återigen överlevde efter att ha druttat av taket från en bil och slogs medvetslös på väg till samma strand på Koh Phangan.

Den kvällen då jag och några vänner var hembjudna på middag hos polischefen över Surathaniprovinsen och alla av artighetsskäl blev tvungna att röka gräs med kocken efter maten. Sedan fick var och en känna på polischefens stora kromade pistol av någon anledning. Vi avböjde dock ödmjukt hans erbjudande om att bränna av några skott rakt in i djungeln.

Det var elva minnen det, jag skulle kunna skriva fler tills jag dog av ålderdom. Men då skulle ni antagligen tråkas ihjäl så därför väljer att bromsa här och avslutar med att lägga in ett par bilder som föreställer Långskånken och mig när vi lever strandliv i slutet på åttiotalet.