På sätt och vis är damfotboll mer spännande än när herrar tofflar boll och det beror helt enkelt på att precis vad som helst kan hända när som helst. Om till exempel herrlandslaget leder med låt oss säga 2-0 och det är 10 minuter kvar så kan grabbarna oftast spela av matchen genom att trilla runt bollen i backlinjen och mjölka sig fram mot slutsignalen. Ett damlag däremot kan ju leda med 5-0 när det är 2 minuter kvar och ändå förlora med 5-8 eller nått i den stilen - det går helt enkelt inte att slappna av en enda sekund när man ser på damfotboll.
Det är i sanning en bragd av damlandslaget att dom lyckades ta bronsmedaljer med ett passningspel som fick en att vilja spy. De få gånger dom klarade av att passa bollen 3 gånger på raken till en tjej med samma färg på skjortan så kom det garanterat en tvättäkta indianare rakt i gapet på en vilt kontrande motståndare och man satt återigen där i soffan och vrålade som en dåre. Nej, gott folk, damfotboll är inget för oss med svaga nerver - mer plågsamt spännande underhållning går det inte ens att fantisera ihop och även fast det gör ont i varenda cell i kroppen när man tvingas se bollarna okontrollerat spridas kors och tvärs så är det omöjligt att låta bli att titta.
Grattis tjejer - förbannat bra gjort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar