Vem vinner?

Vi som håller Hammarby kärt får ofta lite nedlåtande höra att vi är bakom flötet eftersom vi inte nöjer oss med att vinna – vi vill vinna vackert. I förorter som Solna rynkar man på näsan när vi säger att vi i matcher som inte gäller liv eller död – när Hammarby som nu ligger i ingenmansland – till och med föredrar en förlust med ljuvligt spel framför en vinst med mördarfotboll.

Bara människor med kyla i själen rynkar på näsan åt det som är vackert. Ett enda år har Hammarby spelat efter resurserna och det var 2001, Bajen spelade tattarfotboll och vann klubbens enda SM-guld. Vackert så, men på Södermalm är det kisarna från -82 som kom tvåa i Allsvenskan och sen förlorade finalen som är det stora laget. 1982 spelade Hammarby en underskön fotboll som ingen tidigare eller senare har skådat i vårt långa land. Laget förlorade, men vann allas hjärtan och det är att verkligen vinna.

Fabio Capello vann allt som går att vinna när han ledde AC Milan, men det är Arrigo Sacchis Milan med van Basten i full blom som verkligen räknas. Sacchi vann han också, men inte fullt lika mycket som Capello.
1974 vann Västtyskland VM-guld och -78 snodde Argentina åt sig titeln – men vi minns Holland som förlorade båda dom där finalerna.
1982 åkte Brasilien ut mot Italien i en match som antagligen är den bästa fotbollsmatch som någonsin har spelats. Italien vann sedan hela VM, men det är Brasiliens lag som för alltid lever kvar och som får folk att le.


Vad är egentligen att vinna? Att få en ful pokal och sedan bli bortglömd eller att vinna allas beundran för all framtid.
Att påstå att fotboll enbart handlar om att vinna är som att säga att knulla bara är något man gör för att tillverka barn – själv vill jag gärna kramas, kelas och känna lite kärlek under resans gång.