Ö-celler del två

Precis när jag hade sänkt ner min värkande kropp i ett varmt bad efter jobbet igår så började telefonen ringa om och om igen och när jag småsur gick upp för att svara så var det Pia som berättade att dom hade hört av sig från sjukhuset i Uppsala och  meddelat att dom hade fått in nya ö-celler till hennes andra transplantation (tredje om man räknar njuren). Man säger givetvis inte nej när man står på turlista för transplantation så var det bara att veva ihop en snabbmiddag på falukorv och sen ge sig ut i snöstormen och bränna iväg till Uppsala fort som själva fan.

Det var snöyra fram till Arlanda och jag tackade Gud för våra dubbdäck samtidigt som jag försökte följa baklysena på bilen framför eftersom det var helt omöjligt att se själva vägbanan. Efter flygplatsen så klarnade det dock upp och resten av färden blev - förutom mörk och hal - en barnlek i jämförelse.
När jag vinkade adjö till Pia utanför sjukhusets entré så såg hon så liten och stark ut och när jag styrde ut bilen i den mörka kylan igen så saknade jag henne redan så mycket så att det gjorde fysiskt ont.

Ö-celler som jobbar

Klockan elva nu på förmiddagen ska dom operera in cellerna i hennes lever och sen får hon inte käka på 48 timmar och då har hon ändå fastat sedan midnatt. Som om inte det räcker så måste hon ligga helt stilla lite på sniskan det första dygnet.
Heja Pia!