Soloalbum

Varför är det alltid så att när man har sett fram emot någon artists soloalbum så blir man oftast väldigt besviken? Som t.ex. Carla Torgerson från den utmärkta gruppen The Walkabouts ? Hennes solo, Saint Stranger, är rena rama skiten! Det är som att den enda anledningen till att dom har lirat kvar i sina band är för att dom har råkat få ihop något som råkar sälja och sen fortsätter dom med det bara för att få ihop en tillräcklig grund för att kunna ge ut den musik som dom egentligen gillar. Oftast ren skit!
Om Carla skulle ha ägnat sin karriär åt att försöka kränga ut sån dynga som på sin solodebut så skulle hennes berömmelse ligga på en toppnivå som knappt skulle nå upp till Bosse Börjessons höjder. Det är fanimej bedrägligt och ovärdigt, ja rent horeri. Att sälja sig till den grad att man ägnar sig åt något som utåt sett ska likna konst, men som i själva verket bara är något som ska lura fram en till det man innerst inne törstar efter, det är inget annat än uselt.
Det gör väl alla som har ”vanliga” jobb med, säger ni. Förvisso, men om jag går och sotar så gör jag inte det med pukor och trumpeter och basunerar ut att jag på något vis är på mission för att skapa en vackrare värld. Vilket borde vara alla sanna musikers och konstnärers innersta önskan och mål.