Bitter

Om ni inte bryr er om den ädla sorten av bitterhet så sluta läsa här. Albin har nämligen bestämt sig för att som nyårslöfte ge bitterhetern den värdighet bitterheten förtjänar.
Som det är nu så anses det lite fult och förloraraktigt att vara bitter.

Albin håller ej med. Det finns rättfärdigad bitterhet som är ljuvlig. Har man blivit orättvist behandlad så har man rätt att vara djupt bitter utan att dom låtsaslyckliga ska finna rätt i att se ner på denna genuina, vackra bitterhet.
Albin skall ge exempel.

1994 på vintern, Fritids Stockholms kontor på Folkungagatan, Albin är uppkallad till en ny mellanchef som han aldrig tidigare och aldrig senare har träffat.
Till historien hör att gråsossarna (som en del läsare verkar tro att Albin vurmar för) har bestämt att i stort sett alla som kör ismaskin ska bli övertaliga.

Nåväl nu beger vi oss till Folkungagatan 1994.

- Hej Abbe.
- Jag heter Albin, ingen kallar mig Abbe.
- Ok, Abbe, jag ser här att du inte har jobbat här hos oss så länge.
- Det säger du, jag är 27 år och har jobbat här i drygt 9 av dom och det är en tredjedel av mitt liv. Det känns rätt länge för mig, men det beror ju på vad du jämför med.
- Hrmml. Oj, har du jobbat här så länge?! Det sa inte din arbetsledare som jag nyss pratade med.
- Nähä, vad heter han då?
- Hrrrlm, jag minns ej, som du vet är jag rätt ny.
- Jo jag fattar det, för det är jag som är arbetsledare och ansvarar över idrotten i det här distriktet , 2 idrottsplatser, ett sportfält och 27 grusplaner och du har inte pratat med mig.
- Oj då, jag insåg inte det för du är ju yngst.
- Det gör inget, jag säger upp mig nu så du kan skaffa en äldre.