Ofta får jag höra hur min omgivning undrar om det är någon mening för mig att jag dricker mig pruttfull när jag ändå inte minns någonting av pruttfullheten dagen efter och det är väl en acceptabel nyfikenhet från en dryckesamatör.
Men då måste man även ställa sig frågan om det är någon mening för mig att leva hela mitt liv överhuvudtaget eftersom jag är en svensk man och har Alzheimers i släkten och med stor sannolikhet inte kommer att minnas ett skit av mitt liv om jag väl når min ålders höst. För att inte tala om när jag väl dör - hur mycket minns jag då. Kanske allt.
Ska man låta bli att ha kul i ögonblicket bara för att man inte kommer att minnas det efteråt? Är det inte bättre att införskaffa en kamera?
Sökte bild med ordet ”ögonblick” och fick upp den här som faktiskt passar bra.
"How soon is now?"
Jag kör med kamera ;) Dels minns man vad man gjorde då och då, i alla fall tror man det, och sen, i och med att man kollar på bilderna flera gånger så kvalificerar sig minnesbilderna för långtidslagringen, det där som är det enda man kanske minns sen, senare, sist. Min morfar mindes bara det han slagit in med hammare, tysk och italiensk grammatik. Han, söderkisen, snackade italienska med vårdpersonalen mot slutet.
SvaraRaderaUndrar vad jag kommer att snacka för språk? Thai kanske.
SvaraRaderaPhum Khee Mao!
Jag kommer säga kap-kum-paaaa, eller vad tack nu heter.
SvaraRaderaEfter ett antal huvudsmällar har jag nog redan raderat diverse saker av vikt, och man är kanske lyckligt ovetandes om vad eftersom jag känner mig aningens lyckligare nu än när jag var yngre.
Stämmer - du är kvinna och säger Khap Khun Khaa och jag som är man säger Khap Khun Khap.
SvaraRadera..kun kaaa var det ja. Tack på thailändska har inte hamnat i långtidsminnet än.
SvaraRadera