Har suttit här en stund och tittat på den här bilden som är tagen någon gång under det tidiga 70-talet i Åsbacka och funderat på något att skriva om morbror Roffe som lämnade oss natten till igår. Men det finns inte något jag kan skriva som fyller upp tomrummet som alltid uppstår när någon nära släkting dör, för det är så jag känner mig - tom.När jag tittar på bilden som visserligen är rätt gammal vid det här laget så kommer jag ändå att tänka på hur fort saker kan förändras och att man inte ska ta något eller någon för givet. Av de som finns på bilden har nu tre tagit hissen upp till himlen på alldeles för kort tid och två av dem alldeles för tidigt. Nu tycker jag att vi trycker på nödstopp i den där hissen och låter den stå still i ett bra tag framöver.
Om jag har räknat rätt så blev Rolfen bara 67 år gammal och det är helt enkelt inte rättvist.
Nu kan Roffe spela pingis mot lillebror och återigen få höra det eviga tjatet "8-5 brorsanresultat" som Anders alltid kläckte ur sig när ingen kom ihåg ställningen.
Tack för allt Roffe - vi ses nog någon gång, men jag hoppas att det dröjer.
Oroväckande många som kliver av, strax innan och strax efter pension. En faster dog i januari och skulle presis gå i pension och hade givetvis sett fram emot det. Hennes tips var vänta inte in pension gå tidigare.
SvaraRaderaPrecis - har du en möjlighet så ta den, du vet aldrig om chansen dyker upp igen.
SvaraRaderaSom till exempel 5 300 kr med Thai Air till Bangkok. :)
De har inte ringt från lotto ännu..
SvaraRadera