Åka tvättmaskin

Efter att ha åkt tuk-tuk i 7 timmar upp till Vang Vieng så funderade vi på hur vi skulle kunna toppa det tokeriet på tillbakavägen och valet föll på det något vingliga färdmedlet kajak. I vår enfald trodde vi att det skulle handla om att stilla flyta ner för en vacker lugn bäck - vi hade fel. Förvisso var långa partier just lugna och fina som på bilden här, men sen var det även en sisådär 7-8 helvetesstup där det helt enkelt handlade om ren och skär forsränning och inget annat - totalt livsfarligt och det hela tog 6 timmar.

Albin och Sluggan parades ihop i en sån där liten elak plasteka och eftersom Sluto väger 40 kilo mer än Albin så fick kajaken så att säga en lätt (kraftig) tillbakalutad stil. Det visade sig sedan att det sättet att framföra en kajak på är omöjligt när det blir kraftig fors - Albin och Sluggo slog runt så det bara sjöng om det varenda jävla gång. Det var som att färdas inuti en tvättmaskin, man snurrade runt i vattnet och hade ingen aning om vad som var upp eller ner, det enda man tänkte på var att hålla i den förbannade paddeln eftersom guiden hade sagt att den kostade 2000 bath (500 000 kip). När Sluggan väl fick upp nosen ovanför ytan efter första vurpan så berättade han att han hade haft en "nära döden upplevelse" och höll på att skita i badbyxan när han upptäckte att Albin var borta (Albin klängde sig fast i en annan kajak en bit bort).

Efter ungefär 4 timmar sa guiden "Be careful here comes the big one" och Albin tänkte "You motherfucker, tur att man har hjälm". Då säger sluga Sluggan.
- Paddla inte nu, håll upp paddeln så bara flyter vi med. Vi kan göra det här!
- Vafan, är du dum i huvudet?! Klart som fan att vi måste paddla fattaruväl!
- Nej, håll upp paddeln, jag känner på mig att det går.
- Okej, jag gör väl det då din idiot.
SWOOOOUCH!!! Sen var det bara att försöka få upp roten ovanför ytan då och då för att hinna få lite luft. Inte paddla, vilken jubelidiot. Vi hade i och för sig slagit runt ändå, men vafan.