När Patrik klappade upp 3-0 i nättaket i sista hemmamatchen under Albins tredje säsong hos bandyn så brast det för Selin - han stod inklämd mellan avbytarbåsen med tårarna rinnande nedför kinderna och hukade sig i ett hörn bakom en TV-kamera så att ingen skulle se. Just då förstod Albin att det faktiskt var sant, att han skulle få följa med Hammarby till Studenternas i Uppsala.
Det är inte många som verkligen vet hur illa det var ställt i föreningen för tre år sedan när Selin började på kansliet. Sedan dess har vi med jävligt stor möda tagit små små tunga steg i taget och nu är vi nästan framme.
Att vinna handlar om stolthet och om man vinner genom att fuska så kan man omöjligt känna äkta stolthet - Hammarby Bandy har jävlarimej inte fuskat med en 50-öring och när Albin ser vart klubben är idag jämfört med för tre år sedan så är han så inihelvetes stolt. När han tittar på grabbarna när dom åker ärevarv efter slutsignalen och när han ser alla direktörer som slår sig för bröstet och med smackande munnar tar åt sig äran så tänker han "Det här hade inte hänt utan min insats" och han är så förbannat stolt över det som vi som jobbar i det tysta har åstadkommit.
Om Albin är så här nöjd nu så vågar man nästan inte tänka på vad som ska hända om det onämnbara inträffar söndag 21 mars...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar