torsdag

Än finns det Hopf

Såhär i VM-tider så svämmar givetvis bloggen över av fotboll och jag har förståelse för att ni som inte är fångade av bollens förtjusning ruttnar, men är det VM så är det och det celebrerar vi med ännu mer fotboll.

I ett avbrott från teven och soffan passade Albin igår på att se på levande fotboll i form av Hammarby mot Ljungskile. Matchens första 70 minuter kan väl beskrivas som något av det uslaste som visats upp på Söderstadion någonsin och då räknar jag ändå med när V spelade final i Skol-SM i bandy utan att överhuvudtaget kunna stå upp med ett par skridskor på fötterna (hon låg ner på isen hela tiden och stoppade på så sätt motståndarnas anfall med kroppen). Bajens minst dåliga spelare var målvakten Hopf och försvarare Monteiro de Macedo som antagligen fattar att han måste visa framfötterna nu när hans lyxkontrakt går ut i sommar. Det är inte okej att målvakten och en försvarare är bäst i laget på hemmaplan - dom borde kunna spela lite småbakis eftersom bollen aldrig bör äga tillträde till Hammarbys planhalva.

Men sen hände något smått magiskt - publiken som i ärlighetens namn redan borde ha gått hem för att se på Forlan och Thabalala spelade det som kallas fotboll började plötsligt sjunga och peppa som om det hänge på liv eller död (Allsvenskan eller konkurs). Då vaknade Jesper Blomqvist till på bänken och bytte raskt in sig själv i anfallet istället för den såsätande Castro-Tello som mest verkade längta efter mammas köttbullar och helt plötsligt fick publiken se något som det var länge sedan någon skådat på den där gräsmattan - in på planen skuttade det in en fotbollspelare! Och som han skuttade, han tog genast över hela tillställningen genom att dirigera, dribbla, passa (till medspelare) och han smekte nästan omedelbart in en boll i krysset. Albin har aldrig någonsin sett hur en enda spelare på egen hand förvandlat en katastrof till något helt acceptabelt.
David fick för sig att skjuta ett finfint pressat skott innanför bortre stolpen och vi på läktarna firade som om det vore segermålet i en VM-final. Sen var det inte långt borta att Bajen faktiskt hade lyckats tråckla in ett segermål - ja jävlar.

Bagdad frågade Jeppe för ett tag sedan hur hans nuvarande form är i en jämförelse med hur den var när han spelade i Manchester United och svaret blev ca 85%. Det betyder alltså att han för tillfället är Sveriges överlägset bäste spelare och det visade han igår.

------

Hmm...det är något knas med enkätmojen här bredvid. Håll ut så länge.

4 kommentarer:

  1. Alla bidrar på sitt sätt och du glömde skriva att vi faktiskt vann.

    /V

    SvaraRadera
  2. Jag vet, men det känns för otroligt för att vara sant. :)

    SvaraRadera
  3. Tycker att Castro tillsammans med Simon var de som bidrog mest till offensivt spel i går.
    Castro får ibland lite oförtjänt dålig kritik att han kladdar mycket boll.
    Visst gör han det ibland, men ofta är det han som ser till att det verkligen sker något kreativt i anfallsväg. Han drar sin gubbe och tittar upp och söker en medspelare i rörelse, men de andra står och tittar boll och Castro måste fortsätta hålla i bollen eller stanna upp och spela bakåt.
    Om fler tar löpningar kommer hans bollkladdande garanterat minska.

    Man kan i alla fall inte anklaga honom för att vara "alibispelare"....

    SvaraRadera
  4. Jag vet, vill bara att han visar mer av det han kan och sen så är det ju så att han inte gör tillräckligt med mål för att vara anfallare, men och andra sidan så är han ju mittfältare.

    SvaraRadera