Ibland funkar det inte

Egentligen så hade jag tänkt skriva av mig min frustration över Hammarbys tragiska försvarsspel och framför allt om Isak Dahlins katastrofinhopp - killen ger bort 3 mål på en kvart. Varför jag inte förstår hur det kommer sig att ingen fattar att Simon Helg - som inte ens försökte gå på sin gubbe innan tredje målet - och Maic Sema inte har en aning om hur defensivt arbete fungerar. Istället bländas alla utav deras utmärkta trollkonster i anfallet. Att kunna dribbla, underhålla och skjuta är toppen - men det räcker inte om man vill spela på den nivå där jag tycker att Bajen ska höra hemma. Men grabbarna är ju unga så dom hinner väl lära sig.

Nej, istället skriver jag mer om boken "Kokain" som jag nu har hunnit en bit igenom. Jag brukar ju då och då skriva om att jag funderar på vad folk i framtiden kommer att skratta åt när dom ser tillbaka på vad vi håller på med i nutid - på samma sätt som vi skakar på huvudena åt att man till exempel brände snygga brudar på bål eftersom man trodde att dom var häxor. Vad fan spelar det för roll om en brud är häxa om hon är skitsnygg.

En sak som antagligen kommer att väcka en viss munterhet är att vi idag dricker alkohol - jag är säker på att det kommer att fixas fram en klart vettigare och framför allt ofarligare drog.

- Ha haa haa, idioterna drack alkohol - det kör man ju svävare på!

- Vafan säger du?! Drack dom alkohol?!!!

- Jepp och det var lagligt.

- LAGLIGT?!

Igår läste jag om amfetamin och om hur synen på den lilla substansen såg ut under mitten av 1900-talet. Givetvis var amfetamin helt och hållet lagligt och innan andra världskriget så gjordes det reklam som sa "Två piller - bättre än en månads semester". Det kunde förvisso vara sant i vissa fall, det beror kanske lite på vart man väljer att semestra någonstans - men jag inbillar mig att en sån reklamkampanj skulle stöta på visst motstånd i våra dagar.

Det verkade dock som det var en lyckad marknadsföring för när vi kom fram till 1959 så var det hela 6,4% av Sveriges befolkning som regelbundet knaprade amfetaminpiller. Man ansågs bli uthållig, smart och smal av amfetaminbruk och det var ju faktiskt sant - men det fanns ju såklart en baksida också.

Myndigheterna kom i mitten av 60-talet på att man skulle testa att få ner missbruket utav amfetamin genom att ge ett antal försökspersoner obegränsat med speed eftersom man trodde att dom på det sättet skulle komma upp till en nivå där dom helt enkelt fick nog och slutade. Man kan väl sammanfatta det såhär - det funkade inte.