Yrvaket öppnade jag ögat och undrade hur jag skulle ta mig ner från hatthyllan utan att slå mig fördärvad. Efter både möda och besvär lyckades jag till slut med några vingliga manövrar ta mig med ned på golvet i den skakande tågkupén.
- Vart är Drinken?
- På muggen.
- När kom vi in i Grekland? Jag märkte inte någon passkontroll.
- Det tittade in en bister typ med något slags automatvapen, han glodde bara på oss och skakade på huvudet, sen gick han. Det var allt. Du sov som en gris.
- Skön hatthylla det där, ska skaffa en hemma för tupplurar.
Resan hade inte gått helt utan palaver, något man får räkna med när man åker tåg i ett land som är på väg in i ett inbördeskrig. Så mitt under resans gång så blev tåget stoppat någonstans i mörkaste Makedonien och vi fick kliva av i den märkligaste byn jag har besökt. Det var som en blandning mellan skräpby och ett nöjesfält från tjugotalet, med dieseldrivna karuseller och annan skit. Magistern och jag hittade en slänggunga som vi såklart kände oss tvingade att testa. Vilket vi också gjorde när väl fyllot som skötte fanskapet till slut lyckades få igång den gamla rostiga motorn.
Så där snurrade vi runt med en stor läskig hund efter oss som jagade våra fötter. Alltmedan Drinken såg på vid ett bord där han bjöd dom lokala fylltrattarna på rött vin ur en flaska som nästan var större än han själv.
Till slut hade dom fått bort bomberna och granaterna från rälsen, eller vad det nu var som hade tvingat fram vår paus. Så vi klev ombord med så många sådana där stora rödvinare som vi kunde bära och sen så färdades vi vidare mot Grekland.
Tåget stannade till slut i Thessaloniki och vi klev av. Klockan var sen kväll och vi valde mellan att fixa någonstans att sova eller att leta upp en tvivelaktig lokal.
Den tvivelaktiga lokalen var minst sagt tvivelaktig, lite över gränsen till tragiskt. Vi stortrivdes.
Tyvärr så visades det sig runt tre på natten att lokalen inte fullt ut höll måttet för att klassas som fullgod A-sylta. Då fick dom nämligen den vansinniga idén att stänga och rätt som det var
så stod vi på trottoaren i en stad som sov. Att hitta hotell eller liknande visade sig hopplöst.Vi fann däremot inte situationen hopplös, för som tur var så hade vi redan övat i utomhusövernattning i Skopje. Där hade vi för att samla ny kraft en kväll lagt oss under en bro och sovit en stund. Detta till godnattvisan. ”Vi har supit oss kanon, för att sova under bron! Skopje, Skopje, Skopje!”.
Stärkta av den rutinen så lade vi oss i trippelsked på en gräsmatta under vår stora Sverigeflagga, för att på så sätt hålla värmen i den kalla natten.
Ungefär tre timmar senare vaknade jag och kände mig som en bakad potatis där jag låg inklämd mellan den långe Magistern och den lille Drinken. Det var varmt som i helvetet i den stekande morgonsolen. Först såg jag bara blått och i mitt bakrus så trodde jag att jag hade drunknat i det blå Medelhavet, sen vred jag på roten och då blev tillvaron gul vilket fick mig att dra den äckliga slutsatsen att jag hade drunknat i piss.
Som tur var så höll jag endast på att drunkna i min egen svett, så jag krånglade mig fram från vår sovplats under flaggan.
Det första jag såg var massor av grekiska ben. Vi hade valt att lägga oss till ro 2-3 meter från en busstation och där väntade tappra greker på morgonbussen till jobbet. Jag nickade artigt och sa ”godmorning”. Fick inga svar.
Efter en förmiddag på ytterligare en tvivelaktig lokal för att hålla nerverna i schack så flög vi hem till Arlanda och resan hade gått bra, det var inte så farligt i Makedonien som vi hade blivit varnade för. Förvisso så sprängde någon ett hus två kvarter från vårt hotell, men där bodde ju inte vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar