Tiden går...eller?

Året var 1974, alla hade sjukt stora polisonger och Albin hade på sig sin nya fina Ralf Edström-dräkt. Han dunkade den skeva plastbollen om och om igen mot parkeringshusets betongvägg och där föddes dom mest exakta frisparkarna division sju i Stockholm till dagens datum har skådat.

”Man är ej ung och rask som för”, tänkte Albin när han bakis som få vinglade till affären för att köpa lightläsk till sin kvinna. Liksom för att bevisa att han minsann pallade att dra i sig en dunkvinare utan att klaga dagen efter.
På löpsedlarna stod att läsa att frisyrlaget Elfsborg hade vunnit Allsvenskan.

Rätt som det var så flög den förbannade plastbollen ut på gatan och den i blågult skrudade Albin for efter, utan en tanke på att bilar är hårda.
Precis innan den rostiga Amazonen krossade Albin, hans drömmar och framtid så kom det från ingenstans en gubbe och tacklade bort Albin från zonen där faran fanns.
”Vart kom den där gubbjäveln ifrån”, tänkte Albin och tyckte att han kändes bekant på något vis.

Med plastpåsen full att sockerfri läsk styrde Albin stegen hem mot Supersöndag från Canal+ och längtade tillbaka till den tid då han blev normalbakis, numera kom smällen runt fyra på eftermiddagen och hade förmodligtvis övergått till abstinens istället för den bakfylla som amatörerna kunde njuta av. Priset som måste betalas efter 10 Roskilde, drygt 15 resor till Thailand, 30 säsonger på Söderstadion och för övrigt ett gediget intresse för krogliv.
När han gick där och kallsvettades så fick han först syn på en skev plastboll, sedan en liten blond kille i blågul svid som jagade bollen och mot dom två kom det en rostig Amazon susande så fort rostiga Amazoner kan susa.
”Nu jävlar”, for det genom Albins alkoholtörstande hjärna, han släppte läsken och i ett tigersprång så tacklade han undan grabben från zonen där faran fanns.
När Albin efter en liten avtuppning öppnade ögat igen så fanns där varken Amazon eller liten grabb.
” Den där lilla grabben kändes bekant på något vis”, tänkte Albin.
Väl på fötter igen så tog han plastkassen, sparkade till den skeva plastbollen som låg där och gick hem till sin fessliga sambo…