söndag

Herr Dribbling på finbesök

Förstår att det för en oinsatt är svårt att förstå det här med att faktiskt älska en idrottsförening och att man kan sitta och njuta av en bild på en före detta spelare som är på besök och gästtränar. Man kan väl närmast beskriva det som att det är något familjärt, den förlorade sonen som flyttade till det stora landet för att söka lyckan kommer hem på besök och visar upp någon slags mystik av framgång liksom.



Ramsan som syns i grönt på bilden är för övrigt en av de jag i alla fall kan vara lite halvnöjd med att ha varit med om att hitta på. Klart bättre än den där jävla "Vi är svenska fans allihopa" som ju bara var menad som ett visset skämt, en parodi på hejaramsor liksom. Men det är väl som med musik, det är skräpet som folket vill ha och som blir hits - kvalité går bara hem hos djupingarna.
Lite som med Erkan, man måste begripa sig på fotboll för att förstå Erkan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar