Bara en liten tanke. Varje dag så basuneras det ut att dom sjuka och arbetslösa är roten till allt ont här i landet och att den svaga gruppen måste piskas tillbaka till oket.
Men är det verkligen så illa att ha en grupp som står utan arbete rent nationalekonomiskt? Den ekonomiska modellen som vi i Sverige använder oss av bygger på en arbetslöshet på ca 4%. Nu är det ju många fler än så, det är jag medveten om, men är kanske det att föredra framför ett samhälle där 100% har jobb? Det vankas avtalsrörelse och tänk er att vara arbetsgivare i en löneförhandling under dom förutsättningarna.
Nu leker jag Anders Borg och tänker bara i siffror och ser inte människan bakom, det här är rent matematiskt. Det finns inget vidrigare än att vara arbetslös och sjuk, tro mig.
I en fablernas värld där alla har jobb så skulle lönerna rusa i höjden och inflationen rusa efter och då skulle det såklart gå åt helvete med nationens ekonomi.
Så måste då dom svagaste i samhället hela tiden behöva höra vilken belastning dom är? Måste vi ropa ”KRIS!” varje dag? Är det kris?
Det går ju faktiskt bättre för Sverige än någonsin, tillväxten är på 3,25% mot övriga Europas 2.0% och USA på 2,9%. Vi ska trippla återbetalningen av utlandsskulden och så vidare.
Kan vi då inte låta sjuka och arbetslösa få slippa att känna sig som samhällets börda åtminstone över jul?
Så lutar vi oss bara tillbaka och njuter av serieledningen när vi för en gångs skull är på topp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar