Huvudturneringen

Igår spelade Hammarby sin största match för säsongen och mötte det överlägset dugligaste laget hittills i år, FC Utrecht – det kom ca 5 000 åskådare. Det är inte ofta jag skäms över att vara hammarbyare men det gjorde jag igår och jag skäms än. Okej, matchen spelades på Råsunda som är fiendeland, det är sjukt långt bort, där finns ett köpcentrum där man kan gå vilse (det gjorde vi), man kan få lappsjukan eller bli bortrövad av en renskötare – men ändå.
Detta var en match i Intertotocupen och för att få deltaga i denna cup måste man komma trea i en kvalturnering som kallas för Allsvenskan och när Hammarby tidigare i veckan spelade mot raggarna från Kalmar i kvalturneringen så dök det upp drygt 12 000 åskådare. Jag fattar inte detta - det kommer alltså 12 000 för att se Bajen möta ett skitlag i en kvalturnering, men sen några dagar senare i huvudturneringen så dyker det endast upp 5 000?!

Själva matchen borde Hammarby ha vunnit efter en bedrövlig första halvlek där ändå Bajen vaskade fram det som vaskades fram. Som t ex en solklar straff när Petter Andersson både fälls och sen tacklas när han är i luften så att han ändrar riktning. För att ändra riktning när man befinner sig ovan mark så krävs det antingen att man har vingar eller propeller och Petter har varken det ena eller det andra. Om han kunde snurra på det där sättet och förflytta sig av sig själv i olika riktningar flygandes så skulle han bära på en extraordinär begåvning för simhopp.

Första halvlek innehöll ovanligt många fladdriga felpass till motståndare och till ingenstans. Orsaken till alla dessa indianare kan vara det faktum att Utrecht är bollskickligare och snabbare än vad Hammarby är vana vid från den vanliga lunken i kvalturneringen och helt enkelt hamnade i tidsnöd.

Andra halvlek bjöd på klart bättre underhållning och kanske var det så att Bajen hade kommit in lite i huvudturneringens snabbare tempo. Hur som helst så tog dom grönvita över allt mer och sista kvarten dukades det upp några chanser som rimligtvis borde ha fått bollen att hamna i nätet bakom Grandel.

När det även visade sig att Utrecht verkligen besannade ryktet om att holländare är Västeuropas största brakskitar när dom uppträdde just som brakskitar så fick man äntligen bli riktigt förbannad och vråla ut sitt hat. Få saker är så renande för själen som att för full hals basunera ut sitt glödande hat – man känner sig så lätt och glad efteråt – tack för det Utrecht.
Som när deras tränare - jubelidioten Willem van Hanegem – plötsligt kastar en extra boll in mot plan för att på så sätt få till ett spelavbrott och Lasse Eriksson hinner knipa bollen innan den kom innanför linjerna varpå han går fram och läser lusen av fanskapet – stor underhållning.

Mitt i andra halvlek får en rödvit spelare för sig att han ska lägga sig på bollen för att maska och när så sker skall domaren blåsa av eftersom det är otillåtet att blockera bollen. När ingen signal kommer så försöker givetvis Eguren att sparka loss bollen då det är en vanlig företeelse i fotboll att man just sparkar på bollen, men nu låg det ju en pajas och kramade bollen så den pajasen fick sig självklart en och annan spark han med vilket inte Eguren kan beskyllas för, man spelar tills domaren blåser.
Senare på kvällen så fick jag i TV se den fete van Hanegem högröd i plytet stå och upphetsat förklara att nummer 8 i Hammarby var en ovanligt ful spelare.
Som sagt – holländare är Västeuropas drygaste brakskitar och då har jag ändå inte kommit in på det pinsamma faktum att dom i Utrecht tydligen har någon pervers ”huligankultur” – ynkligare går det inte att bli.